Idag har jag sagt mitt första hejdå. Hon som städar hos oss (die Putzfrau) kommer inte nästa vecka så idag sa vi hejdå och önskade varandra lycka i livet.

Det är helt konstigt hur många människor man möter och som man passerar under sin livstid. Sådana som man troligtvis inte kommer att träffa igen, men som man ändå har ett minne av. Det känns lite konstigt men det är ju så det är.

Så nu har det börjat, och kommer nog att fortgå dessa sista två veckor med olika varianter av Ciao, Auf Wiederseh'n och Tchüss och allt vad det heter. Förresten så var det nog sista gången jag fick mitt rum städat av någonannan på ett bra tag. Snart börjar det en ny tid...